Många funderingar!

Ja om jag nu skulle se till att få rätsida på detta med att blogga!
Har ju så många tankar om många saker och vad är bättre än en blogg då kan man tycka. Är ju helt frivilligt för de/den som läser att läsa vidare!

Årets första inlägg handlar om värk och lite tankar runt detta!

Har funderat en hel del på min situation, mest troligt för det nästa månad är två år sen olyckan och där med två år sedan jag var smärtfri sista gången. Japp så e det snart två år med konstant smärta, att jag inte blitt tokigare än jag blitt är konstigt!

Men kan konstatera att jag är inte ensam om detta mycket påfrestande liv utan vi är MÅNGA som på ett eller annat sätt lider (ja LIDER är rätt ord) av smärtor som ingen kan riktigt förklara varför vi har! Vissa har levt många år med det medans andra inte fullt så länge men vi har alla ett liv i smärta framför oss! En smärta som har ett mycket skiftande "humör". Vissa kan vara nästan helt bra vissa dagar för att i nästa vara sängliggandes helt utslagna. Medans en del oss (där jag hör till) har ett skiftande från timme till timme, kan vakna och tänka att idag kan jag ta den där promenaden men i samma sekund som skorna är på så skär det av smärta genom kroppen och man önskar att man vore död!
Eller mitt i affären så snurrar det till i skallen så man knappt kan stå upp och minns ej heller längre varför man är i affären. Ståendes i duschen och upptäcker att orken är slut så man får vackert strunta i att tvätta resten av kroppen eller håret om man inte har en underbar man/kvinna som vänligt hjälper en att bli klar och hjälper en att klä på sig!

Många gånger under dessa två åren har jag fått höra "det kunde varit värre", "du överlevde krocken", "du kunde blitt förlamad" m.m. m.m. listan kan göras lång.... men FAN vet om jag inte hellre hade varit lam OM jag sluppit ha ont. Fem ynka minuter utan smärta hade jag gärna betalt dyrt för!
(jobbig dag i dag)

Frågan är som jag ställer mig- är det rätt att tänka det kunde varit värre... hmmm nej jag tror det är totalt fel faktiskt. För varje persons mående e värst för denna hur man än gör. För kommer alltid att finnas något värre för vem som. mista en arm - värre att mista två men innebär ju inte att personen som mist en arm mår bättre för det!

Ont varje sekund av livet - värre vore om de dåliga stunderna tog över helt men den tanken ger mig ingen som helst tröst för var sekund är lika illa i alla fall.
Så vad jag vill ha sagt är att det nog enklast är att försöka förstå att olika människor kanske inte uppskattar dessa välmenande ord som mest bara tar orken ur en!
För mig i alla fall så är jag trött på välmeningar även om det är sagt av omtanke, jag är också så jäkla trött på att höra "det blir bättre snart ska du se" för så är det inte. Klart hoppas man på mirakel, att de en dag upptäcker ett sätt att stoppa smärtan. Jag har inte gett upp men måste acceptera att detta är mitt liv.
Jag måste försöka göra det bästa av det vad andra än tycker och tänker!

Bra saker att använda sig av när det är som svårast!
Värme, inga tighta kläder, goda tankar så som roliga minnen med vänner familj och ev barn =)
Mindfullness att vara här och nu. Små stunder att slappna av på.

Kramar på er