Sluta !

Jag är trött!

Det är svårt att göra sig förstådd ibland, de som bäst förstår en är de som själva lever med smärta men inte ens alla där förstår.
Jag har börjat min arb.rehab i måndags och redan fått vara hemma från den, dock pga förkylning! Men måndags kväll var ett helvete i tårar och smärta. Känner fortfarande av sviterna men inbillar mig att förkylningen gör det värre.
Är dax i morgon för en ny match och kan bara göra mitt bästa!

Önskar så innerligt att folk SLUTAR säga att det blir snart bra för det blir INTE bra igen, bättre JA absolut men så länge det inte sker mirakel så kommer jag leva med detta!
Är oxå så urtrött på att få höra att "du kommer må bättre av att jobba". NEJ så är det inte hörre ni!!!
Har nu kämpat i snart två år med att "komma igång", provat nästan alla former av smärtlindring, sjukgym och annan terapi. Kommit fram till att det som funkar för mig är att få göra saker i min egna takt! Lindring består av värme och avslappning! Inte ens det hjälper ibland!

Det handlar inte om att ge upp utan om att acceptera att så här är det och sedan utifrån detta lära mig att leva på bästa sätt! Min ork ska räcka till i många år till och jag har fyra barn som kräver sin bit av den vilket jag måste lära mig att dosera rätt! Vägen är lång och svår, inget man gör över en natt!
Jag kan heller inte sluta göra saker för att det gör ont för då skulle jag inte göra något alls men jag måste lära mig att välja vad som är viktigast att få gjort!
OCH superviktigt är att komma ihåg den psykiska biten. Ibland kan det var värt att ha rejält ont efter haft lite kul också eller att ha klarat av att göra något själv helt klart!
Är bara så lätt att glömma i farten. Man rusar in i något så fort smärtan lättar lite och sen sitter man där som ett kolli och kan knappt gå på toa själv. Då kommer ofta kommentarer som att "varför inte be om hjälp" "jag kunde gjort det till dig" m.fl.
Jag kan bli lite otrevlig då och tycka att varför i hel-ete inte göra saker INNAN jag ger mig på det då??? Ex. ta disken, städa eller plocka undan.
Har länge tränat på att inte ta ut smärtan på andra vilket är en lättnad på ett vis men oxå lett till att en del ibland tror att "ja men vad bra att du är "frisk""
Hur man än vänder på det så är där alltid någon/några som tror sig veta allt, kunna allt och ha svar på allt! Det glöms bort att varje person är unik och ingen känner på samma sätt.
Varje persons smärta är helt individuell och det som för mig kan vara en "fis på tväre" kan vara svårt för en annan och tvärt om!

Och sen har vi den värsta kategorin av människor... de som drar alla över samma kant och tror sig veta att "vi" inte VILL arbeta och enbart är lata jäklar som lever på samhället...
NI borde skämmas rent ut sagt!!!! Jag betalar fortfarande skatt på de ynka 5000 kr jag får i ersättning, på det som blir kvar ska jag se till att hela min familj kan leva på!!! INGEN och tro mig nu INGEN vill leva på detta viset! Finns till och med dem som har ännu mindre i ersättning än mig och på detta ska vi betala dyra mediciner, läkarbesök, sjukgymnastik, terapi, ev rehabbesök, kuratorer och alla resor till och från alla dessa, helst ska vi ha råd med ny säng och nya möbler som passar våra kroppar, nya stolar och ergonomiskt riktiga "verktyg" som kostar skjortan! Det är inte slut där om ni nu tror det! VI ska även orka med att LETA efter bra läkare som inte hånar oss, vi ska orka med att ta oss igenom ett rehabprogram som sedan tar veckor att återhämta sig ifrån, vi ska orka med att ta alla JÄVLA KOMMENTARER från allt och alla. Vi ska orka med att ta oss igen försäkringskassans alla krav och bara för att upptäcka att arbetsförmedlingen har ytterligare krav man måste ta sig an!
Vi ska orka med att ev lämna ett yrke/jobb som man älskar. Vi ska orka med känslan av att inte vara värd något. OCH svårats av allt! VI SKA ORKA MED ATT MISTA "VÄNNER" för det gör nog de flesta av oss. PÅ detta ska vi nu ha ork kvar att leva med en smärta som alltid ställer till det och har massa av nya påhitt från dag till dag, leva med att aldrig veta hur morgondagen ser ut! Leva med att drömmar krossas och ha ork att bygga nya som passar bättre. Ovan på detta har många familj och barn som kräver sitt! En del har helt oförstående familjer som i sin tur leder till att vardagen är ett rent helvete och kraven på de människorna helt omöjliga att leva upp till! OCH många av oss går gärna upp i vikt av olika tabletter och hindret att inte kunna röra sig hur som så då ska vi stå ut med att höra hur tjocka vi blitt och att "gå ner i vikt så mår du bättre".... ett rent HÅN mot personer som redan mår dåligt.

Något att tänka på för er som misstror!

Min minsta dotter ville krypa upp i min famn en kväll, hon var ledsen och hade slagit sig. Jag var tvungen att säga nej till henne medans hennes tårar rann ner för hennes kind och förklara att jag hade så ont att det snurrade i hela skallen och mina ben gjorde så ont att minsta berörning fick det att svartna. Hennes svar "mamma.. jag älskar dig"
FATTAR NI HUR ONT DET GJORDE I MITT HJÄRTA!!!???? HUR I HELVETE KAN NI BARA TRO ATT MAN ÖNSKAR DETTA LIVET???????

Men visst sparka ni på de som redan ligger så hoppas jag på att karma kommer o biter arslet av er en dag!

Jag har turen att möta förstående människor på de flesta ställena men jag är i stort sett nästan ensam om detta! Därför har jag mer ork än andra!

Kommer aldrig sluta strida för de som mår dåligt ska bara komma på hur/var och när!

Kramar på er!